Jag gjorde sjukt mycket nya saker det här året. Flyttade hemifrån, drog till Berlin, skaffade 3 (!!!) nya tatueringar, såg Slipknot och en massa andra sjukt bra band live, köpte en iPhone (nu är jag inne på min tredje för i år...) och en MacBook Pro, blev otroligt förbannad på Erik (fast det har gått över nu), blev jättebra vän med både Hannele, Anna och Fanny, hade några grymma dagar i Linköping (lär bli fler nästa år), skiftade mig igenom massa nätter nere på Donken, hade mitt första riktiga one-night-stand (förlåt mamma och pappa, men det är ju en personlig blogg), lärde mig älska Cosmopolitan och Peter Lehmann, fyllde 20 år, hade en galet bra inflyttningsfest, badade naken mitt i natten under en av sommarens bästa kvällar, upptäckte Wordfeud, skaffade ganska så mycket mer skinn på näsan, låg lite på sjukhus, gosade och lekte med Emma så mycket jag kunde, fick en pyroman till granne, fortsatte löpträna som en idiot, hittade sjukt mycket ny bra musik, filmer och TV-serier, blev jättekär, blev jätteledsen osv. osv.

När man raddar upp det så här, känns det inte riktigt lika illa som jag tyckt att det gjort de senaste 12 timmarna. För faktum är, det här året har varit jobbigt, nästan lite för jobbigt ibland. Slutet är nog det som känns värst, Karma you owe me BIG time efter det här. Så, bring it on 2012.

Jag har varken haft tid eller lust att skriva här. Dels för att jag jobbar som ett as, och ska forsätta göra så cirkus 2 veckor till. Och för att jag antingen varit riktig ledsen eller riktigt glad, sånt som man gärna håller för sig själv. De senaste 48 timmarna har varit RIKTIGT. JÄVLA. PISSIGA. tom. (Läs: när man står och grinar ner i cheeseburgarna på jobbet för att man helt enkelt inte orkar mer) Det är då det tur att man har en sån fin pojkvän som Anton. För det är praktiskt taget omöjligt att inte le, hur ledsen och trött man än är, när man kommer hem och hittar jordens största julklapp på soffan bara sådär. Så, tack Anton! ♥ Jag är galet nyfiken, även om man jag har mina misstankar om vad det kan vara... Menmen, självdisciplin fram tills på lördag it is.

Med tanke på hur många det är som verkar läsa min blogg (typ sådär 80 pers/dag, SJU-HU-HU-UUKT) är det nästan lite konstigt att det är så pass få kommentarer. Men, ibland får jag faktiskt någon enstaka, som den här.

Så, du med IP-nummer 78.82.13.66. Tack så väldigt mycket, det värmer även, om jag inte håller med.

Idag har jag en riktigt pissig dag I must say. Inget känns bra eller rätt, bleeh bleeh och åter bleeeeeh. Är jättesugen på pizza, men känner mig för ful för att ringa och ordna med hemkörning. Och det känns som lite overkill att duscha för en (nu gissar jag "vilt") svettig medelålders man som kört runt pizzor till folk sen lunchtid idag och egentligen inte bryr sig om mig eller mitt utseende överhuvudtaget. Jag ska duscha sen, så att Anton står ut med mig när han slutat jobbet, fast kanske inte, vore kul att testa hur mycket han "tål" också. Skämt åsido, jag ska väl ta mig i kragen som det så fint heter och städa upp lite här hemma + städa upp mig själv. Ska ju vara värd för McFörfest imorrn innan vi drar till Strängnäs och visar varför Donken-personal festar i en klass för sig. Kan bli kul liksom, ska bara hitta peppen inom mig först. Nu ska jag fortsätta lyssna på Avicii och äta en till macka med Nutella, tröstmat für Alle liksom.

Känner mig lite som Edward Norton i Fight Club innan han hittar sina stödgrupper. Sömnlös, fast inte riktigt lika creepy som honom kanske. Har inte sovit på typ 27 timmar... Känns stabilt. Inatt har jag hunnit se två filmer, läsa en bok + att jag var ute och sprang för en stund sen (fittigt jävla kallt... just sayin'). Öppnade min julkalender nyss, ska ta en dusch strax och sen då?

Fick ett ryck och slängde upp bilderna från Berlin på Facebook, så till er som läser här men inte har äran att tillhöra min vänskapskrets på denna ack så fantastiska webbplats (Hej pappa!), här får ni den offentliga länken. Enjoy!