Ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer cool, typ skriva lika roligt och klatschigt som Alexandra, ta lika bra bilder som Lina och vara lika retro-chic som Elsa. Helst skulle jag vilja vara lika snygg som Lisa och lika nischad som Tattoologist. Men, i slutändan är jag "bara" jag, och jag har varken tid, lust eller ork att skriva en wall-of-text om mitt 2010, där månad efter månad skall återges i bilder och text. 2010 var bra, utan tvivel det bästa året i mitt liv so far (även om man får ta en del mindre roliga saker på vägen också). Eftersom allt blir lite av vad man gör det till, kan jag inte dra någon annan slutsats än att det är jag som blir bättre och bättre på att göra det bästa utav saker och ting. Om inte annat så vill jag väldigt gärna tro det... Jag är ganska säker på att 2011 kommer bli minst lika bra, och antagligen ännu bättre så länge man kör med inställningen att det faktiskt blir så också. Jag kan ta det faktum att jag fick gå ett extra år på gymnasiet, att jag segat mig som fan med körkortet, att jag börjat feströka som jag vet inte vad och att jag ibland är en riktig krogslampa. För jag vet att även om jag gjort en massa jävla dumt så har jag gjort så jävla mycket bra i år att det väger upp i princip allting! För att avsluta 2010 i stil ska jag fira med världens finaste och skönaste människor i staden som jag lärt mig att älska - Västerås (Stockholm är inte min grej, än...) Det kommer bli bättre än bäst, och även om det inte blir så, så vet jag att jag är med människor som tycker minst lika mycket om mig som jag gör om dem. Fint eller hur?

På Idas inrådan så måste jag blogga om en grej som jag lite skämtsamt kom på i 15-16-årsåldern, under mina glansdagar på Kunskapsskolan i Enköping närmare bestämt. Nämligen att meningen med livet kan sammanfattas i talet 16. Det hela är mycket enkelt:

Med större delen av julfirandet (det blir lite hattigt när man har skilda föräldrar osv.) avklarat så kan jag nog ändå säga att det var en rätt schysst julafton. Om inte annat så var det den absolut första där jag faktiskt kände mig vuxen. Jag fasades över mängden julklappar som mina småkusiner fick, gladdes (är det ord eller bara Enköpingsmål?) åt mina egna väldigt vuxna julklappar, läs; kokböcker, vinkaraff etc. och insåg att nästa år antagligen kommer bli minst lika stressigt på julfronten. Då ska jag liksom ha flyttat hemifrån och ev. fira jul på eget håll, hur ska det gå?! Anyhow, lite julkänsla var det allt när hela min mosters vardagsrum var fyllt till bredden med julklappar, mysbelysning och mätta människor, så jag har absolut inget att klaga på. Jag fick allt jag önskade mig och mer därtill, så nu ska jag plugga in det sista inför Områdesledar-uppkörningen på jobbet om ca 11 timmar, iklädd min alldeles nya storrutiga flanellpyjamas (se bifogad bild) Hoppas att alla ni andra hade en grym dag + kväll och god fortsättning på er allihop!

Julmust och nygräddade havrekex med julksinka till frukost... There ain't no other way!

Varenda gång jag skriver något lite mer personligt om mig själv får jag värsta dilemma-feeling:en (kom inte på något bättre ord, och jag orkar inte hämta mitt högst älskade exemplar av SAOL för att hitta något vettigt substitut heller...) Jag tycker alltid att jag lämnar ut för mycket om mig själv, trots att de som läser antagligen redan vet allt så är det liksom en annan sak när man "sätter det på pränt" Någon kan ju alltid referera till det faktum att jag skrivit si eller så om något/någon, och då, kan det ju faktiskt bli jobbigt. Samtidigt så vill man ju ha uppmärksamheten, man vill att folk ska läsa, att de ska bry sig, undra och ställa frågor. Man vill vara någon som det pratas om, men bara om det handlar om rätt typ av saker, helst som man själv kan kontrollera. Skumt formulerat kanske... Men ändå.

Jag funderar på om jag ska ta och ordna lite te, skicka iväg ett jobbigt SMS, kolla lite The Tudors (en av jordens bästa serier, Henry Cavill liksom... Ahh!) och sen sova, om några timmar blir det favorit i repris från förra året - sista-minuten-julklappsshopping med Sveddan och Matte, alltid något ju!

Även fast jag inte riktigt kan sätta fingret på det och även fast det är en hel del grejer som är jobbiga just nu, så har det vart en grym dag på alla sätt och vis. Jag tror att det beror på att jag har så mycket fina och bra människor runt omkring mig nästan varenda dag. Jag skulle vilja skriva om dem alla egentligen, typ hur roligt jag tycker det är att diskutera musik och andra saker med Jessica. Hur imponerad jag är av Lina, nu när jag slutat vara rädd för henne, för det var jag faktiskt litegrann i början. Hur glad jag är över att jag har Ida som bästa vän. Hur mysigt det var när min handledare Anne bjöd på fika, mysprat och en julkram i skolan tidigare idag. Hur mycket jag saknar att prata med A. Hur Hannele och jag har de bästa telefonsamtalen på norra halvklotet. Och, hur glad jag är över att jag äntligen ska få träffa Ploysi igen imorrn... Idel mysiga saker liksom, anar jag lite julkänsla?!

Nu ska jag ta mig igenom några avsnitt av The Tudors och sedan sussa sött, fast det är fullmåne!

Egentligen så har jag nada julkänsla, men nu, när jag köpt den första julklappen (till mig själv såklart! - se bil ovan, för er som inte fattar) så kan jag åtminstonde låtsas att den är på ingång. Om jag känner efter riktigt ordentligt kan jag nästan sträcka mig så långt att skrocka Ho-Ho-Ho väldigt tyst för mig själv. Nu ska jag iaf pulsa mig igenom den nyfallna snön (och det bara fortsätter och fortsätter...) ner till Donken och ta mig igenom 6 förhoppningvis väldigt lugna timmar, 25 januari 2011 och decemberlönen here I come!

Jag har en facebook-paus, 48 timmar and still counting liksom. I ärlighetens namn kan jag inte påstå att det känns som att jag missar så mycket heller, menmen. Vi får väl se hur länge det håller i sig. Så nu ska jag ta all tid som jag har över och göra något samhällsnyttigt istället.

Jag tycker jättemycket om Hurts, nästan så mycket att jag skulle vilja påstå att jag älskar dem. Så därför har jag bestämt mig för att jag ska få biljetter till deras spelning (på Berns i Sthlm 5 mars nästa år) i julklapp. Någon som är sugen på att haka på kanske?

 

Rätt luddigt ämne om jag får säga det själv... Ska man dra ett fint/sorgligt minne eller berätta vad man skulle göra om man bara hade ett ögonblick kvar? Jag freestyle:ar och kör iallafall på minnesvarianten den här gången (Har nämligen för mig att just "Ett ögonblick" återkommer i listan vid ett senare tillfälle...)

Sommaren 1996, augusti eller alternativt slutet av juli tror jag att det var, för i ärlighetens namn så höll jag inte så bra koll på datumen där i 5-årsåldern. Jag och min då enda lillasyster Therése satt vid frukostbordet på Slånbärsvägen 252 samtidigt som mamma huserade i köket. Det var soligt ute, men inte sådär överdrivet soligt, så jag skulle gissat på att klockan var runt 07:00-08:00. Jag kan inte påstå att jag kände mig speciellt extraordinär den här morgonen men det var ju uppenbarligen någonting som föll på plats såhär i efterhand! För, när jag tittade på mjölkpaketet (vi drack röd mjölk på den tiden!) så insåg jag plötsligt att om man ljudade bokstäverna och la ihop det så bildade man ju ord! Eller som det så fint heter, jag lärde mig läsa. I ren och skär glädje utbrast jag genast "Mamma, mamma! Det står mjölk här!" men mamma som inte insåg situationens allvar och nyhetsvärde sa "Ja men det visste du ju redan?"
Glädjen som blommat upp i mitt lilla flickhjärta utbyttes snabbt mot enorm frustration, jag hade precis insett hur man läser och min egen mamma tar mig för en retard liksom. Förr eller senare förstod väl samtliga medlemmar i min familj att jag lärt mig läsa, men just då, det där ögonblicket när mamma trodde att jag ljög/larvade mig i ett så kristiskt läge, då kunde jag ha representerat ordet "besvikelse" i SAOL eller varit visningsbilden för samma ord på Wikipedia.

Jag drömmer så himla mycket fuckade saker att jag ibland undviker att berätta om dem, av rädsla för att bli inspärrad på diverse instalter för mentalt instabila. Men, idag tänkte jag faktiskt dela med mig av nattens upplevelser. Något som ofta förekommer i mina drömmar är våld, eller mer som övervåld I guess. Det i sig kanske grundar sig på mitt ihärdiga TV + PC-spelande och/eller det faktum att jag är sjukligt intresserad av allt som är makabert och groteskt (läs; seriemördare, ockulta sekter osv.) Ju värre desto bättre! Hur som haver, åter till temat. I nattens dröm skulle jag slå ihjäl vietnamesiska barn som kom i stora trälådor (även det ofta förekommande i mina drömmar) Detta gjorde jag i tvätthallen nere på min pappas jobb, väldans bra if you ask me, en bekant miljö och så högtryckstvätt att spola bort ev. fläckar och slask med. Win win! Efter det var jag med i någon form av tävling på mitt jobb där man skulle dricka så mycket läsk som möjligt. Mitt val: Fanta! Jag drack hela 27 liter Fanta om man ska tro resultaten i min dröm. Det i sig resulterade i ett sjukligt Fanta-sug nu när jag vaknade... Och det håller i sig! Varför?! Så mycket mer kommer jag inte ihåg om drömmen, väsentliga fakta som huruvida jag lyckades med barnaslaktandet eller läsketävlingen får helt enkelt utebli.

Sen jag började umgås och prata MYCKET med en viss person har jag utvecklat ett genuint intresse för sporten bodybuilding. Jag kan numera räkna upp samtliga vinnare av tävlingen Mr. Olympia och följer med stor entusiasm både Jay Cutler och Phil Heath via facebook och deras personliga hemsidor. Och, ända sedan dess pågår det också en debatt mellan mig och tidigare nämnd person huruvida Mr. Olympia 2010 - Jay Cutler, är snygg eller inte. Jag tycker inte det, för även om han inte skulle vara enormt muskulös, så är han liksom inte min typ. Men idag hittade jag faktiskt en person (absolut inget illa menat!) som skulle kunnat vara Jay Cutler Version: Normal och Svensk. Och då, endast då hade han kanske vart okej... Mina damer och herrar, jag ger er;

Idag är det ju faktiskt Lucia (och min mormors 58-årsdag för er som undrar) så lite lussefirande var ju ändå på sin plats kan man tycka. Mitt innefattade: Pepsi och lussebulle till frukost i soffan, mamma sällskapade snällt. Jag vill även upplysa er läsare om att jag hade jordens jävla knullruffs när jag vaknade imorse, jag lovar och svär, jag har nog aldrig sett något liknande... Efter en timme i skolan i den tyska grammatikens tecken blev det en snabbfika på Chicco med Linn, varm choklad och blåbärscheesecake istället för lunch funkar ju alltid liksom. På bussen hem sen var jag så groteskt jävla kissnödig att jag höll på att dö. Jag gick av två hållplatser före min egen och gick 3 km extra, enbart för att bli av med trycket på en äcklig offentlig toalett istället! Uschan!!!
När allt obehag lagt sig och jag i godan ro anlänt till mitt residens på Bahcovägen 1 blev jag upphämtad av Ida + Helgon-Pia, en tripp till Vårfrukyrkan och Enköpings Lucia 2010 följde, mycket trevligt och stämningsfullt. Och det trots att både Ida och jag var fräcka nog att facebook:a i Guds hus, under själva predikan! Och sist men inte minst blev det en fika på jobbet tillsammans med Sanne. En Chicken Wrap (den enda produkten som är fullkomligt fulländad i vårt sortiment!) mellan-latte, liten Cola Zero och McFlurry Magnum Brownie senare är jag mätt och belåten och OTROLIGT taggad på att plugga lite tysk grammatik. Och imorrn blir det luciafirande nr 2 när min lilla Ginger-Emma ska lussa på dagis, myselipyseli alla gånger!

Den här helgen har Donken våldtagit hela min kropp och själ... Helt stört vad jag har jobbat och slitit, och inte ens hälften av de hittills (!) schemalagda passen i december är avklarade, kul kul! Ville bara få fram det, innan jag skriver om något väsentligt liksom. För, hör och häpna, nu vet jag vad jag vill ha i julklapp! Mina damer och herrar, jag ger er;

Först och främst vill jag passa på att säga att jag har de finaste och bästaste av vänner. För let's face it, det är ju ändå JAG som valt dem, eller iallafall till viss del. Det finns ingen som står ut lika bra med mina allra sjukaste sidor som Johan, ingen som jag fikar så bra med som Hannele, ingen som jag pratar så bra på msn med som Erik och ingen som jag har så obeskrivligt kul med ute på krogen (och överallt vi tar oss fram!) som Ploy! Listan kan göras milslång, men, min allra allra bästa vän är faktiskt Ida Evelina Young Ok Jansson (surprise surprise!)

Ida kan vara sjukt envis, eller hon är nog alltid det... Och hatar att känna sig liten och oförberedd. Ida är en säl/gris. Idas mamma är ett helgon. Ida har körkort och är (tills jag tagit mitt eget) min personliga taxi - i liten gullig blå bil. Ida har lärt mig tycka om latte. Ida och jag delar på en tröja, nämligen Tröjan med STORT T! Ida jobbar på Donken precis som självnämnd, men ska börja på komvux och sen söka till Apotekarprogrammet i Uppsala. Ida älskar Uppsala också btw... Ida är helt enkelt en genuint bra människa som jag aldrig någonsin skulle klara mig utan. Och, fast vi är sjukt olika så lyckas vi ändå komma bättre överens än de flesta. Fast jag somnar på hennes säng när vi ska umgås, lyssnar på kass musik (enligt henne), tjatar om samma sak år in och år ut (läs: killproblem!) så tycker hon om mig mer än mest, right? Hade jag inte tagit relationsstatus på facebook så seriöst (sånt skämtar man fan inte om!) hade vi vart gifta för längesen, så är det bara!

Nackdelen med att vara hängivet fan till rätt så många band är att man "periodar". I mitt fall kan en period pågå i upp till 4 år (läs: Poets of the Fall)... Så då händer det ibland att man missar att lyssna igenom vissa skivor från en del artister. Men idag tog jag mig minsann tid att lyssna igenom Kent's senaste album En plats i solen. Och vad ska man säga? DET ÄR SÅ BRA SÅ ATT MAN SPYR, helt enkelt!

Om inte min mamma skickat ett gulligt logginlägg på facebook imorse hade jag inte kommit ihåg det själv, men idag (1 timme + 20 min kvar!) är det tydligen min namnsdag. Mitt otroligt fina tilltalsnamn, som jag aldrig gillat (just for the record!) har jag fått efter min far (som inte är transsexuell, även om han har sina moments då man undrar...) för han skulle nämligen ha burit samma namn om han av en ren händelse skulle råkats födas som ett flickebarn istället. Intressanta fakta direkt hämtade ur mitt vardagsliv, from me to you! Så grattis alla Angelicor och Angelor där ute!

Jag vet inte om det beror på att jag efter mina snart 2 år på McDonald's i Enköping, är gravt arbetsskadad eller att jag helt enkelt har väldigt torr humor, jag finner dock följande exempel ur "Introduktion till Områdesledning" så oerhört kul att jag måste dela med mig!

SCENARIO 1: SKIFTET BÖRJAR
Klockan är nästan 13:30 en tisdagseftermiddag. Karl och Birgitta (skrattmoment 1, när har ni någonsin sett en Karl eller Birgitta jobba på Donken?! NÄR?) arbetar i serviceområdet. Rushen har just slutat och områdesledaren skall just börja sitt skift 13:30. Centerön behöver fyllas på, golven och Pommes fritesstationen är smutsiga.

AKT 1: Områdesledaren kommer fram till kassalinjen medan Karl torkar av kassadisken och Birgitta överlämnar en färdig beställning till en gäst.
Områdesledaren: Karl, vad gör du? Du behöver fylla på centerön med en gång och golven är smutsiga. Titta på det här! Det är äckligt!

Karl: Jag skulle bara... (Alfons Åberg-nostalgi! ♥)

Områdesledaren: (avbryter) Birgitta, Pommes fritesstationen är en enda röra! Den behöver rengöras. Tillämpar ni två inte "Clean as you go"?

Birgitta: Vi bara...

Områdesledaren: (vänder sig bort) Vem var områdesledare i det här området före mig? Varför är det alltid jag som måste överta ett dåligt skift? Jag hoppas ni två redan tagit rast för nu finns det ingen tid till det.

STOPP! SLUT SCENARIO 1

Tro mig, jag fattar att det är tänkt att man ska se hur lite man vinner på att vara otrevlig och respektlös gentemot sina medarbetare osv. Men liiiiiiiiite överdrivet är det kanske? Anyhow, jag ska läsa vidare i den här fantastiskt fina fackskriften så jag också kan bli en verifierad områdesledare i slutet av månaden och skrika "Karl, vad gör du?! Det här är äckligt!". Donken-makt in my ♥!

Just nu skulle jag vilja påstå att jag är lite småsur, stingslig liksom... Antagligen eftersom jag inte hunnit äta något alls idag, för let's face it, så kan det gå ibland. Att vårat nätverk håller på att balla ur totalt hjälper väl inte direkt heller, men värst är nog ändå näringsbristen. Fascinerande! Men i vilket fall som helst; a-ha-konserten! Det var, och jag överdriver inte, det bästa jag någonsin sett i hela mitt liv! När man sitter och önskar att vi ska krocka på vägen hem så att det sista minnet jag har blir av Morten Harkets ljuva stämma är man nog rätt så omskakad. Det var liksom perfekt, från början till slut! De körde på suit-up, (Morten hade byxor av läder!!!!!!) drog flera av mina sällsynta favoritlåtar, hade grym publikkontakt, ja you name it! Det enda som förstörde lite lite lite, var den dumma ryska bruden som stod framför mig och dansade fult och den lilla kinesungen som skulle sitta på golvet och peta på mina skor. Jag må tycka om barn, men just i det läget ville jag stampa ihjäl honom och vråla till hans ömma fader att "Man tar fan inte med sig sina äckliga retarderade barn på sånt här!" Men, eftersom även jag var där i sällskap med min far så passade det sig inte riktigt. Nu ska jag försöka ordna föda och fortsätta mina misslyckade försök att leva i den här sk. "normala" världen där man inte står på a-ha-konserter dygnet runt... Typ.

Egentligen borde jag ligga och sova nu, dels för att jag har jordens jävla huvudvärk men också för att jag har en enormt lång (och förhoppningsvis AWESOME!) dag framför mig imorrn, vilket egentligen blir senare idag... Men hur som haver, min 2:a december var som följande:

08:30 Steg jag upp, drack O'boy framför datorn (om du läser det här mamma, så förlåt, jag tog godis av dig också...) samtidigt som jag kollade igenom facebook-skörden, alla bloggar jag följer osv. Det följdes av Amnesia, som jag faktiskt klarat ut 2 ggr (Wiie för mig!) 09:28 SMS:ade Anton och frågade om jag ville följa med på Children of Bodom i Sthlm, April 2011, humörhöjning Jawohl! Runt 10:00 tog jag en dusch inför stundande underklädesfotografering med Carro. Och, efter mycket om och men skjutsade min pappa mig till sagda unga kvinnas residens, innan dess slet jag som ett djur med mammas locktång... Resultatet, knappt synligt! GG. Från 13:00 till 14:20 förfrös jag väl valda kroppsdelar samtidigt som jag poserade glatt i underkläder och kollade när Carro rullade runt på golvet för att hitta bra vinklar, alltsammans var mycket trevligt! Därefter pulsade jag genom 8 km snö tillsammans med min välfyllda väska, destination? Petterslunds förskola. 15:00 anlände jag till sagda lokal för att hämta min lilla Ginger till syster. Istället för en smidig avfärd mot vårt hem blev det glögg, pepparkakor och pyssel, kände mig som en riktig übermamma där jag satt och målade gipsfigurer med Emma i knät. Sen, efter ha burit Emma hela vägen hem (överrörlig unge i hal overall är kul, alla dagar, I'm just sayin') slängde jag ner henne + mig själv i soffan, halvdåsandes till Timmy Lamm, ett mycket trevligt barnprogram imo. Runt 16:30 dök fadern, Kenth för er som inte känner till detta, till Emma upp. Mat tillagades, en mamma anlände, mat intogs osv osv. Runt 20:40 dök Ida upp, det blev en trip till Coop Forum, prat vid köksbord, facerapes, skratt och mys. Välbehövligt och oslagbart! Och nu, efter att Ida skjutsat hem mig, och Carro visat de första bilderna som redigerats, ska jag faktiskt sova! Over and out!

Det finns mycket bra saker som kommer från Finland, typ Poets of the Fall... Men allra allra bäst är min fina vän Hannele! Som faktiskt tog körkort idag, så STORT grattis till henne! Wiie!