Eftersom jag är så förbannat lyckligt lottad så ska jag jobba imorrn istället för att fira Valborg tillsammans med fina vänner i Uppsala. Jättekul, faktiskt. Så, för att kompensera lite för allt jag missar imorrn så passar jag på att mysa med mig själv ikväll. På agendan står: Te, en 6:a whisky (inte så tjejigt kanske), mysig pyjamas + morgonrock, djupdykning i bilderna från dagens kungabröllop i London, senaste ELLE (som jag inte hunnit bläddra igenom) och Sex and the City 2, finfint!

Sååååå fint och precis lagom för ett så pass formellt bröllop (Angelica, den erfarna bröllopskoordinatorn har talat) jag vill också gifta mig, typ NU.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt under tiden jag hållt mig ifrån blogg.se, men 50 unika besökare bara sådär? Vem har varit snuskigt gullig och promoetat mig liksom? Hur som haver, hej på er, om ni nu bestämmer er för att fortsätta läsa. Just nu sitter jag djupt begraven i min biologibok och plöjer igenom alla dimensioner av immunförsvaret, exkretion och annat mysigt inom humanfysiologin. Jag vill skriva att det är sjukt tråkigt och jobbigt, men just Biologi B ligger mig faktiskt varmt om hjärtat (+ att det är en frivillig kurs), nästan så man undrar varför jag bytte från natur-till samhällslinjen. Snart är hela studiehjälpen till morgondagens prov igenomplöjd, och jag skulle bli JÄVLIGT(!) förvånad om jag fick nånting mindre än VG på det här, skrytsamt but oh.so.true. När det här provet är över är det inte så mycket kvar av skolan heller faktiskt, bara en miljon inlämningsuppgifter och sen kan man ju faktiskt säga att jag är klar med min gymnasieutbildning, bara ett helt år försent, yaay!

Om jag kunde så skulle jag skriva precis vad det handlar om, men efter att ha sett x antal dokumentärer i svensk TV om samma ämne, så låter jag bli. Jävla idioter, riktiga jävla jubelidioter! Nu ska jag aggressionspringa jättelångt-och fort. Usch.

Sol är fan det bästa som finns, att gå upp kl 6 för att lägga sig och sova i trädgården iförd bikini och på så sätt bli ännu lite brunare är inte alls konstigt, right?

Jag får ryck snart. Jag har en miljon saker jag borde göra, men just nu vill jag bara sitta på en uteservering, dra en Nils Oscar India Ale och skratta ihop med mina fina vänner. Men, ingen kan just idag = sjukt rastlös tjej! Funderar på att gå och köpa mat, bara för att ha något att göra och för att ha en ursäkt att ta en extra milsrunda sen. Bleeh bleeh bleeh.

Och just det, jag har faktiskt fyllt hela 20 år nu. Garanterat vuxen, och enligt min morfar med en färdigvuxen hjärna. "Så om du gör något dumt nu, vet vi att du är efterbliven!" fick jag höra. Födelsedagen var så fin att jag knappt kan beskriva det, fina människor, fin mat, fin tatuering, fina presenter och en fin avslutning med världens bästa Erik. Födelsedagsfesten som följde dagen efter i Västerås var också fin, men slutade väl inte riktigt som planerat. Nevertheless, nu ska jag se till att ha det bästa året i mitt liv, för enligt större delen av min bekantskapskrets så är 20 den ålder då man peakar i det mesta, såå Boom Boom Boom, everybody say WEHO!

Det är lite synd att vi båda ser ut som klappmongon här, menmen, shit happens...

 

Gud i himmlars sjutton vad jag mår illa, inte kräk-må-illa, utan mer som om-jag-tänker-på-mat-får-jag-obehagskänslor-av-rang-må-illa. Och det går inte över! Om jag inte visste bättre skulle jag tippa på att jag var gravid, det är jag inte (andas mamma!) as far as I know. Om inte annat så skulle säkerligen den psykiska pressen av att behöva berätta det för senaste bortamatch-objektet vara tillräckligt stressande för att ta död även på det mest ihärdiga foster. Jag är en hemsk människa som skriver om sånt här, men ibland måste man ju få säga precis vad man tycker och tänker liksom.

En annan lustig sak som inträffade idag, om man nu vill klassa illamående som lustigt, var Hanneles och mitt möte med Duvmannen. Vi satt, glatt språkandes på de två feta ponnystatyerna som står på det lilla torget vid Silk/Tabazco/Member 24 när denne lille man hoppade med flaxande armar och böjda ben (mycket duvlikt!) ner för var och ett av trappstegen i den lilla trappen som leder från Zigmatorget. Och, inte nog med att denna fascinerande lille man bjöd på detta sceneri. Nej, han kom även snällt fram och talade om för mig och Hannele att här i Örebro byggde de om så mycket, det var ju faktiskt mycket bättre och lugnare i Västerås, där han (i sin egen lilla värld) antagligen bor/kommer ifrån. Vi höll glatt med, väntade tills gubben var utom hörhåll och garvade sedan hjärtligt åt denna förvirrade äldre man. En fin stund i det moderna Västerås, återgiven av mig till er, enjoy!

Jag känner att jag borde köpa en hatt, en sån där modehatt, tror jag skulle passa fett bra i hatt faktiskt. Och en ny kamera borde jag köpa, så jag kan ta proffsiga bilder på mig själv när jag har hatten på mig. Fast först ska jag jobba ihjäl mig typ april ut, hinna fylla 20 och bli klar med alla STORA saker i skolan... Så brb ett tag I guess?

Johan & Jag, Studentbal 2010

Vi var (och är) sjukt snygga och vi borde verkligen dra på bal/gala igen, snarast!

Eftersom Lykke Li medverkade i samma avsnitt av Skavlan som Morten Harket (i fredags) får hon automatiskt ett litet uppsving bland mina spellistor på Spotify + att den här låten får tjänstgöra som min ringsignal ett tag framöver. Dussi Chey, helt klart.

Jag var visserligen bättre förut, när jag underhöll den sk. talangen, och jag har alltid tyckt att jag är bättre på att rita av saker... Men, kanske inte ändå? Har fått förfrågan om att rita upp tatueringar åt folk typ 3 ggr inom loppet av nån vecka och jag känner nästan för att ge efter faktiskt. Det värsta som kan hända är ju att jag + teckningarna blir totaldissade, och det brukar jag ju ta jättebra i vanliga fall liksom.

Klockan är typ tjugo över ett, Lykke Li strömmar ut ur högtalarna på så hög volym det går utan att väcka resten av familjen, jag har ett glas med röd saft (en sjukt underskattad dryck!) och känner att det kanske inte är så illa med allting ändå. Eller så orkar jag inte gå runt och vara ledsen, för att jag är för bra för sånt... Tror jag. Någonstans så vet jag att det mesta nästan alltid löser sig, på ett eller annat sätt. Nu ska jag dricka upp min röda saft, läsa lite ELLE och drömma om saker jag inte har råd med, riktig livskvalitét såhär tidigt på söndagsmorgonen.

Alltså, fyfan va tråkigt det måste vara att läsa om hur surig och ledsen jag är ibland... Förlåt, lyssna på den här istället, så återkommer jag när jag har något kul att berätta. Ta ta!

Jag tar tillbaka allt jag skrivit tidigare om hur gärna jag vill vara kär, för det vill jag inte längre. För hur bra man än är, både "på pappret" och i verkligheten så duger det liksom inte. Och att vara olyckligt kär, ensam och samtidigt se på hur personen ifråga bara glider längre och längre ifrån dig, gör så förbannat jävla ont att hälften kunde vara nog. Nää, om man skulle ta och ladda iPoden enbart med Kents deppigaste låtar och springa så långt och fort att man nästan svimmar av utmattning kanske? Då blir det jävligt knepigt att tänka på allt vad kärlek heter, iallafall för en stund...