Jag har en sån där kväll när man saknar saker... Jag saknar mitt lite längre hår, och jag saknar den svarta färgen det hade förut. Jag saknar min solbränna. Jag saknar sommaren och långa ljusa nätter när man kunde vara ute hur länge som helst. Jag saknar Berlin, väldigt mycket. Jag saknar min iPhone, som förhoppningvis kommer tillbaka i bättre eller helt nytt skick om 2-3 veckor. Jag saknar tiden för tre veckor sen, när jag inte var hyperallergisk mot whatever-det-nu-är. Jag saknar Anton, fast inte överdrivet mycket, mer som man ska göra i början av förhållanden liksom. Och jag saknar Hannele, men henne får jag träffa imorrn, så jag borde egentligen inte klaga.