Ställa om till svensk på heltid igen.
Berlin var SÅ. JÄVLA. MAGISKT. Och, jag ska berätta så gott det går om så mycket som möjligt lite senare. Just nu ska jag dock gosa ner mig i sängen tillsammans med Mac:en (som behöver ett namn, förslag mottages gärna!) kolla på de två avsnitten av Walking Dead som jag inte hunnit med och mumsa på speck-mackor, världens bästa och i andras ögon kanske äckligaste pålägg. Imorrn, eller senare idag då, ska jag knata iväg till mamma, lämpa över lite souvenirer och krama sönder Emma, Tyskland må vara fett som fan, men hemma är alltid bäst.
Trött, Currywurst-skadad och lite hängig, men ack så glad.
Varför man skaffar en Mac.
Man skulle kunna tro att jag valde att skaffa en MacBook Pro eftersom de har rätt schysst prestanda. Så är dock inte fallet, inte alls. Jag gjorde det för att man kan ta så oerhört smickrande bilder på sig själv i PhotoBooth, är jag inte fin så säg vad?!
Adam Levine.
Jag är inte den kändiskåta typen egentligen, om man bortser från Morten Harket och typ Christian Bale, men, Adam Levine är i en klass för sig, så sjukt jävla het. JAG. VILL. HA.
Nu börjar det faktiskt kännas på riktigt.
Det blev aldrig något 15-23 pass igår, och inget 16-22 idag heller, för självisk som jag är så prioriterar jag min hälsa framför andra personers cheesebegär. Och, eftersom jag faktiskt åker till Berlin om sisådär 30 timmar så ser jag gärna att jag är frisk tills dess. Febern är inte lika hög längre och halsen känns faktiskt yttepyttelite bättre idag. Om det är allt te jag druckit ihop med sömn, eller det faktum att jag sitter och dumler ner i min iPhone var och varannan minut så fort den plingar till (fick precis ett till "sånt där SMS" förövrigt, så nu dumler jag in i datorskärmen istället) det låter jag vara osagt. Har hämtat väskan hos mamma och skrivit ut bokningspapprena till flyg och hotell hos pappa, ikväll väntar städning av min för tillfället rätt så stökiga lägenhet och imorrn är det ett strikt schema som gäller fram tills dess att pappa kommer och hämtar upp mig och Ploy för avfärd mot Arlanda. KÄNN PEPPEN!!! För det gör fan jag, trots halsont.
Burial (DJ Mehdi Remix) - Miike Snow.
Ett av mina absoluta favoritband, och en av mina favoritremixer på just den här låten.
Efter-nattjobbs-svammel.
Det känns ungefär som jag blivit utsatt för en brutal oral gruppvåldtäkt, fuck halsont som alltid ska komma vid fel tillfälle. Hade en dryg natt på jobbet också, varför kan inte folk bara stanna hemma och sova istället för att komma och beställa x antal +-menyer kl 04:00 på morgonen? Fast jag tycker ändå bäst om dem som ska blanda runt sina matrester med dipp-och läskspill. Finns inget roligare att ta reda på, helt seriöst. Eller? Fast, ibland händer det roliga saker också, som inatt när jag fick ett års gratis taxiresor i Västerås av en liten gubbe. Han blev så glad när jag stod kvar och pratade med honom i DT2:an, jag var tydligen både oerhört vacker (secksiih_chey_91_i_donkenoutfit) och trevlig, så då förtjänar man sånt. Tack lilla gubbe, I will treasure this! Nu ska jag försöka sova bort lite halsont tills det är dags att gå upp och jobba igen, 15-23 *klapp klapp* Gonatt och gomorron på er!
Instagram:at den senaste månaden.
Stereo Hearts - Gym Class Heroes ft. Adam Levine
Om FIFA 12.
Jag måste erkänna att FIFA-spelsserien verkligen inte tillhör mina favoriter, det ska helt enkelt vara brutala FP-shoot em' up-spel (läs: Amnesia, Max Payne, Dead Island och dylikt) eller gulligull-spel i klass med Little Big Planet för att jag ska fastna för dem. Assassin's Creed, Fallout osv. funkar också faktiskt... Men, låten (Kids - Sleigh Bells) som är med i gametrailern till FIFA 12 fastnar också. Lyssna får ni höra.
I'm back bitches.
Jag tycker det är helt fantastiskt att ni fortfarande har fortsatt att gå in på bloggen, trots att jag varit datorlös i snart en månads tid. Det värmer i mitt lilla flickehjärta, BIG time. Men, nu har jag äntligen fått min älskade MacBook Pro! Känns lite som första dygnet med iPhonen, man undrar liksom hur man levde innan detta teknikunderverk gjorde entré i ens liv. Hur som haver, jag är galet nöjd so far, mest tack vare Matte som snällt satt och fjärrstyrde min dator igår. Tack igen! För att demonstrera min lycka visar jag er denna, min första Photo Booth-bild, komplett med hamsterkinder och ett drogat/drömmande uttryck i ansiktet.
Nu ska jag pilla lite mer med min nya (ganska så stora) bebis och sen springa iväg till jobbet för ett kort kvällspass! Ta ta!
Höjden av idioti.
Måste vara när man bestämmer sig för att läsa om Dave Pelzsers (stavning?) bok Pojken som kallades Det innan man ska somna in. För, istället för att läsa kanske typ 3 kapitel och sen somna sött i sin jättesäng, så slutar det med att man grinar floder, hulkar som ett döende djur av valfri karaktär och läser hela boken, bara för att förvissa sig om (fast jag redan vet det) att det slutar lyckligt. Nu ligger jag istället och lyssnar på töntiga tyska kärleksballader och funderar på om det är värt att somna överhuvudtaget. Bra där Angelica, verkligen bra. Jag vill dessutom tillägga att det SUGER att man inte kan vända iPhonen lodrätt i blogg.se-appen, så, tack för mig.
Bild.
Pixlromatic och instagram.
Om det här med att bo ensam.
De första 5 ensamma minutrarna i lägenheten satt jag visserligen och grinade, för att det kändes så konstigt. Men nu, nu är det fan nice! Att äta frukost i soffan framför TV:n, att bara behöva städa efter mig själv, att raida IKEA i jakt på nya saker som ska passa in i inredningen, you name it. Nästa vecka borde dessutom min MacBook anlända, lagom i tid för att Spotify ska funka felfritt på inflyttningsfesten sen. Allt som allt, att flytta hemifrån är fan sjukt kul!
