iPhone:igt.
Börjar bli dags att rycka upp sig nu va?
2011, you sucked.
Jag gjorde sjukt mycket nya saker det här året. Flyttade hemifrån, drog till Berlin, skaffade 3 (!!!) nya tatueringar, såg Slipknot och en massa andra sjukt bra band live, köpte en iPhone (nu är jag inne på min tredje för i år...) och en MacBook Pro, blev otroligt förbannad på Erik (fast det har gått över nu), blev jättebra vän med både Hannele, Anna och Fanny, hade några grymma dagar i Linköping (lär bli fler nästa år), skiftade mig igenom massa nätter nere på Donken, hade mitt första riktiga one-night-stand (förlåt mamma och pappa, men det är ju en personlig blogg), lärde mig älska Cosmopolitan och Peter Lehmann, fyllde 20 år, hade en galet bra inflyttningsfest, badade naken mitt i natten under en av sommarens bästa kvällar, upptäckte Wordfeud, skaffade ganska så mycket mer skinn på näsan, låg lite på sjukhus, gosade och lekte med Emma så mycket jag kunde, fick en pyroman till granne, fortsatte löpträna som en idiot, hittade sjukt mycket ny bra musik, filmer och TV-serier, blev jättekär, blev jätteledsen osv. osv.
När man raddar upp det så här, känns det inte riktigt lika illa som jag tyckt att det gjort de senaste 12 timmarna. För faktum är, det här året har varit jobbigt, nästan lite för jobbigt ibland. Slutet är nog det som känns värst, Karma you owe me BIG time efter det här. Så, bring it on 2012.
Från Anton.
Jag har varken haft tid eller lust att skriva här. Dels för att jag jobbar som ett as, och ska forsätta göra så cirkus 2 veckor till. Och för att jag antingen varit riktig ledsen eller riktigt glad, sånt som man gärna håller för sig själv. De senaste 48 timmarna har varit
RIKTIGT. JÄVLA. PISSIGA. tom.
(Läs: när man står och grinar ner i cheeseburgarna på jobbet för att man helt enkelt inte orkar mer) Det är då det tur att man har en sån fin pojkvän som Anton. För det är praktiskt taget omöjligt att inte le, hur ledsen och trött man än är, när man kommer hem och hittar jordens största julklapp på soffan bara sådär.
Så, tack Anton! ♥ Jag är galet nyfiken, även om man jag har mina misstankar om vad det kan vara... Menmen, självdisciplin fram tills på lördag it is.

Om det här med kommentarer och smicker.
Med tanke på hur många det är som verkar läsa min blogg
(typ sådär 80 pers/dag, SJU-HU-HU-UUKT) är det nästan lite konstigt att det är så pass få kommentarer.
Men, ibland får jag faktiskt någon enstaka, som den här.

Så,
du med IP-nummer 78.82.13.66. Tack så väldigt mycket, det värmer även, om jag inte håller med.
Bleeeh.
Idag har jag en riktigt pissig dag I must say. Inget känns bra eller rätt, bleeh bleeh och åter bleeeeeh. Är jättesugen på pizza, men känner mig för ful för att ringa och ordna med hemkörning. Och det känns som lite overkill att duscha för en (nu gissar jag "vilt") svettig medelålders man som kört runt pizzor till folk sen lunchtid idag och egentligen inte bryr sig om mig eller mitt utseende överhuvudtaget. Jag ska duscha sen, så att Anton står ut med mig när han slutat jobbet, fast kanske inte, vore kul att testa hur mycket han "tål" också. Skämt åsido, jag ska väl ta mig i kragen som det så fint heter och städa upp lite här hemma + städa upp mig själv. Ska ju vara värd för McFörfest imorrn innan vi drar till Strängnäs och visar varför Donken-personal festar i en klass för sig. Kan bli kul liksom, ska bara hitta peppen inom mig först. Nu ska jag fortsätta lyssna på Avicii och äta en till macka med Nutella, tröstmat für Alle liksom.
Sömnlös in Enköping.
Känner mig lite som Edward Norton i Fight Club innan han hittar sina stödgrupper. Sömnlös, fast inte riktigt lika creepy som honom kanske. Har inte sovit på typ 27 timmar... Känns stabilt. Inatt har jag hunnit se två filmer, läsa en bok + att jag var ute och sprang för en stund sen (fittigt jävla kallt... just sayin'). Öppnade min julkalender nyss, ska ta en dusch strax och sen då?
They see me rollin'.
♥.
Just nu.

Väntar jag och min kopp med te på att Anton-Fjanton ska bli klar på sitt jobb så att han kan komma hit någon gång. Tur att jag jobbar natt i helgen så jag har en "vettig" anledning att sitta uppe så här sent, ställa om dygnet für Alle!
Berlinbilder.
Fick ett ryck och slängde upp
bilderna från Berlin på Facebook, så till er som läser här men inte har äran att tillhöra min vänskapskrets på denna ack så fantastiska webbplats
(Hej pappa!),
här får ni den offentliga länken. Enjoy!
Sakna sig lite.
Jag har en sån där kväll när man saknar saker... Jag saknar mitt lite längre hår, och jag saknar den svarta färgen det hade förut. Jag saknar min solbränna. Jag saknar sommaren och långa ljusa nätter när man kunde vara ute hur länge som helst. Jag saknar Berlin, väldigt mycket. Jag saknar min iPhone, som förhoppningvis kommer tillbaka i bättre eller helt nytt skick om 2-3 veckor. Jag saknar tiden för tre veckor sen, när jag inte var hyperallergisk mot whatever-det-nu-är. Jag saknar Anton, fast inte överdrivet mycket, mer som man ska göra i början av förhållanden liksom. Och jag saknar Hannele, men henne får jag träffa imorrn, så jag borde egentligen inte klaga.
Och så var det officiellt.
Jag. Ska. Inte. Klia.
Jag dör snart, helt seriöst. Jävla pissallergi, rent ut sagt. Nu ska jag ta ut min ilska på Anton och skicka ett argt SMS så han skyndar sig hit, arg argare argast.
Noomi och jag.
Fick hem nya
ELLE idag, helt klart en av mina favorittidningar
OCH jag älskar det faktum att prenumeranterna får speciella omslag. Den här gången var det
Noomi Rapace (vars BigMac jag faktiskt en gång tillagat, kändisspottning jojo!) som frontade,
OCH trots att det är egocentriskt som fan, så tycker jag att vi är lite lika, iallafall på den här bilden.
Nästan så jag funderar på att be Carro köra lite porträtt nästa gång vi kör en fotorunda.

Besöksrekord.
Öhh, kollade nyss besöksstatistiken för bloggen, 65 unika besökare igår?
Vafan har hänt?! Hur som helst, jag gillar detta skarpt
(se demonstration nedan) Hoppas ni stannar kvar!

Fyllekäk, like a boss.
Det visade sig att vad jag trodde vad Quasimodo-syndromet är någon typ av trevlig allergi... Och, det är helt sjukt vad allergisk jag är, menmen, det är alltid kul att knapra allergitabletter och sova som en klubbad dödende bäver tack vare dem. Nu sitter jag i min säng och lyssnar på ABBA, har nyss tryckt i mig stekt korv som jag köpte med mig från Tyskland, tillsammans med vitlökssås, ketchup och laktosfri mjölk (som jag drack ur ett champagneglas, like a boss!). Har haft en riktigt bra kväll faktiskt, och en bra 11-11-11-dag också. Stod och väntade på bussen till Uppsala när det magiska klockslaget 11:11 uppenbarade sig, önskade skiten ur det också, så vi får väl se om det slår in sen. Nu ska jag däcka i sängen, om några timmar äre dags för fest hos Sveddan, men maskeradtema und alles, kan inte bli annat än bra.
Quasimodo (stavning?).
Igår när Anna och jag kollade på någon inte alltför läskig film om en mördarhaj framför Mac:en i soffan så lyckades jag få in något vidrigt litet skräp i mitt högra öga. Sen dess har jag kliat och gnuggat till förbannelse, vill skräpet försvinna? NEJ!!! Nu ser jag istället ut som Quasimodo aka. Ringaren från Notre Dame med ett svullet högeröga, känns extra bra inför ikväll när Fjanton ska hit igen, menmen, det gäller att bjuda på sig själv liksom. Nu ska jag nog krypa ner i sängen bredvid Anna igen, går man och lägger sig kl 05 på en måndag så får man fan det.
UPDATE.
Nu kliar mitt vänsteröga också av någon okänd anledning, så har jag tur jämnar svullanden ut sig. Och, det här var ett totalt meningslöst inlägg, tro mig jag vet.
Ställa om till svensk på heltid igen.
Berlin var
SÅ. JÄVLA. MAGISKT. Och, jag ska berätta så gott det går om så mycket som möjligt lite senare. Just nu ska jag dock gosa ner mig i sängen tillsammans med
Mac:en (som behöver ett namn, förslag mottages gärna!) kolla på de två avsnitten av
Walking Dead som jag inte hunnit med och mumsa på speck-mackor, världens bästa och i andras ögon kanske äckligaste pålägg. Imorrn, eller senare idag då, ska jag knata iväg till mamma, lämpa över lite souvenirer och krama sönder Emma, Tyskland må vara fett som fan, men hemma är alltid bäst.

Trött, Currywurst-skadad och lite hängig, men ack så glad.
Varför man skaffar en Mac.

Man skulle kunna tro att jag valde att skaffa en MacBook Pro eftersom de har rätt schysst prestanda. Så är dock inte fallet, inte alls. Jag gjorde det för att man kan ta så oerhört smickrande bilder på sig själv i PhotoBooth, är jag inte fin så säg vad?!
Adam Levine.
Jag är inte den kändiskåta typen egentligen, om man bortser från
Morten Harket och typ
Christian Bale, men,
Adam Levine är i en klass för sig, så sjukt jävla het.
JAG. VILL. HA.


Nu börjar det faktiskt kännas på riktigt.
Det blev aldrig något 15-23 pass igår, och inget 16-22 idag heller, för självisk som jag är så prioriterar jag min hälsa framför andra personers cheesebegär. Och, eftersom jag faktiskt åker till Berlin om sisådär 30 timmar så ser jag gärna att jag är frisk tills dess. Febern är inte lika hög längre och halsen känns faktiskt yttepyttelite bättre idag. Om det är allt te jag druckit ihop med sömn, eller det faktum att jag sitter och dumler ner i min iPhone var och varannan minut så fort den plingar till (fick precis ett till "sånt där SMS" förövrigt, så nu dumler jag in i datorskärmen istället) det låter jag vara osagt. Har hämtat väskan hos mamma och skrivit ut bokningspapprena till flyg och hotell hos pappa, ikväll väntar städning av min för tillfället rätt så stökiga lägenhet och imorrn är det ett strikt schema som gäller fram tills dess att pappa kommer och hämtar upp mig och Ploy för avfärd mot Arlanda. KÄNN PEPPEN!!! För det gör fan jag, trots halsont.
Efter-nattjobbs-svammel.
Det känns ungefär som jag blivit utsatt för en brutal oral gruppvåldtäkt, fuck halsont som alltid ska komma vid fel tillfälle. Hade en dryg natt på jobbet också, varför kan inte folk bara stanna hemma och sova istället för att komma och beställa x antal +-menyer kl 04:00 på morgonen? Fast jag tycker ändå bäst om dem som ska blanda runt sina matrester med dipp-och läskspill. Finns inget roligare att ta reda på, helt seriöst. Eller? Fast, ibland händer det roliga saker också, som inatt när jag fick ett års gratis taxiresor i Västerås av en liten gubbe. Han blev så glad när jag stod kvar och pratade med honom i DT2:an, jag var tydligen både oerhört vacker (secksiih_chey_91_i_donkenoutfit) och trevlig, så då förtjänar man sånt. Tack lilla gubbe, I will treasure this! Nu ska jag försöka sova bort lite halsont tills det är dags att gå upp och jobba igen, 15-23 *klapp klapp* Gonatt och gomorron på er!
I'm back bitches.
Jag tycker det är helt fantastiskt att ni fortfarande har fortsatt att gå in på bloggen, trots att jag varit datorlös i snart en månads tid.
Det värmer i mitt lilla flickehjärta, BIG time. Men, nu har jag äntligen fått min älskade
MacBook Pro! Känns lite som första dygnet med iPhonen, man undrar liksom hur man levde innan detta teknikunderverk gjorde entré i ens liv. Hur som haver, jag är galet nöjd so far, mest tack vare Matte som snällt satt och fjärrstyrde min dator igår.
Tack igen! För att demonstrera min lycka visar jag er denna,
min första Photo Booth-bild, komplett med hamsterkinder och ett drogat/drömmande uttryck i ansiktet.

Nu ska jag pilla lite mer med min nya (ganska så stora) bebis och sen springa iväg till jobbet för ett kort kvällspass! Ta ta!
Höjden av idioti.
Måste vara när man bestämmer sig för att läsa om Dave Pelzsers (stavning?) bok Pojken som kallades Det innan man ska somna in. För, istället för att läsa kanske typ 3 kapitel och sen somna sött i sin jättesäng, så slutar det med att man grinar floder, hulkar som ett döende djur av valfri karaktär och läser hela boken, bara för att förvissa sig om (fast jag redan vet det) att det slutar lyckligt. Nu ligger jag istället och lyssnar på töntiga tyska kärleksballader och funderar på om det är värt att somna överhuvudtaget. Bra där Angelica, verkligen bra. Jag vill dessutom tillägga att det SUGER att man inte kan vända iPhonen lodrätt i blogg.se-appen, så, tack för mig.
Bild.

Pixlromatic och instagram.